Ja, var börjar man? Nybliven mamma med lite för mycket dödtid för tillfället då sambo jobbar alldeles för mycket. Alldeles för mycket att tänka på och för få som orkar lyssna. Vad gör man då? Jo, man skapar en blogg, Tanken är att de ska fungera som en liten Dagbok för mig själv samt en ventil för diverse utbrott som kan komma.Det blir första julen med barn, känns jättekul men samtidigt så känner jag en viss apatisk känsla då inget är som förut. Jag orkar inte ens stressa, och tankarna är någon helt annanstans än att inhandla julklappar, klänningar och att fixa håret. Helst skulle jag nog vilja fira bara vi tre, i mjukiskläder med god mat och en lugn och mysig julklappasutdelnng. Verkligheten kan inte vara längre ifrån, vi firar jul med "klanen", 15 st smått galna och roliga släktingar med glatt humör och ordentligt drag hela dagen, inte en lugn stund kommer det att bli. Det är med andra ord sambons år detta år. Vi får väl ta den lugna kvällen med god mat på nyår, då inget annat val finns med en 3-månaders bebis. Och missförstå mig INTE, jag vill ner ha det på något annat sätt. Min sn är oerhört efterlängtad och galet älskad från alla håll. Morgondagen kommer att bjuda på ytterligare lite julklappshandling samt en glöggfika på eftermiddagen. Kommer säkert att bli en bra dag, bara vi får sova i natt. Ja, nu har jag iallafall börjat, får vi se vad det blir av det här. Dock tror jag på det, då jag på sista tiden känt att jag behöver nånstans att få ner tankar och funderingar.Tack och godnatt för denna gång!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Julen flöt på okej, vi firade med sambos familj och vi va många som var med. 4 barn och 10 vuxna skapar tillsammans ett mindre kaos. Lilleman klarade sig bra genom hela dagen men på juldagen fick han nog. Det var bara mamma som dög och endast mys, de...

Det här med jul alltså. Just nu känns det som att jag går runt med bomull i huvudet, stressar ihjäl mig för att hinna och har en sambo med bly i rumpan och en 4-årings minne. Granen är iallafall klädd och julskinkan är klar, alla klappar är inslagna ...

Hjälp, tiden bara springer iväg. Minns när man var liten och tiden kändes så lång hela tiden. Ju äldre man blir desto snabbare verkar tiden gå. Det känns som inte alls länge sedan jag flyttade hemifrån (10 år sen), träffade min sambo (4 år sen) och e...

Det vankas dop i februari. Det kan verka som attiskt är långt dit, men tiden rusar iväg och ska man få ihop en skara släkt och nära vänner så bör man vara ute i tid. Nu ringer prästen och talar om för mig att de behöver församlingshemmet på eftermidd...

Allt gick bra. Liten har växt och är alldeles lagom för sin egen kurva, längd och vikt följer varandra. Sprutorna gick också bra, det gjorde visst lite ont, men så fort det var klart va han sitt vanliga glada jag, prata och skratta. Nu sover han, med...