Det vankas dop i februari. Det kan verka som attiskt är långt dit, men tiden rusar iväg och ska man få ihop en skara släkt och nära vänner så bör man vara ute i tid. Nu ringer prästen och talar om för mig att de behöver församlingshemmet på eftermiddagen/kvällen då biskopen kommer. Hon vill att vi är färdigfikade och klara vid halv fem. Det ger oss två timmar att fika och sedan ska det städas lite lätt. Vi måste helt enkelt få det att funka. Hon är dock snäll nog så de hjälper oss med disk och sånt vi inte hinner med, men bara vetskapen av att vi helt plötsligt har en tid att passa får mig att stressa redan nu...
Jag räknar kallt med att syskon och vänner som jobbar i restaurangbranschen hjälper oss med både förberedelser samt att plocka så det kommer gå bra. Lite snopet bara.

Liten mår bra, vi hade en liten skrikperiod i natt, men det kan likväl ha haft med någon dröm att göra. Nu har han sovit i två timmar och jag hör att han ligger och pratar för sig själv i sängen, så dags att plocka upp honom och börja dagen.
Pappa jobbar sent idag så vi blir hemma själva hela dagen, ibland känns det som att jag är ensamstående denna månad. Men det blir bättre i januari.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Julen flöt på okej, vi firade med sambos familj och vi va många som var med. 4 barn och 10 vuxna skapar tillsammans ett mindre kaos. Lilleman klarade sig bra genom hela dagen men på juldagen fick han nog. Det var bara mamma som dög och endast mys, de...

Det här med jul alltså. Just nu känns det som att jag går runt med bomull i huvudet, stressar ihjäl mig för att hinna och har en sambo med bly i rumpan och en 4-årings minne. Granen är iallafall klädd och julskinkan är klar, alla klappar är inslagna ...

Hjälp, tiden bara springer iväg. Minns när man var liten och tiden kändes så lång hela tiden. Ju äldre man blir desto snabbare verkar tiden gå. Det känns som inte alls länge sedan jag flyttade hemifrån (10 år sen), träffade min sambo (4 år sen) och e...

Allt gick bra. Liten har växt och är alldeles lagom för sin egen kurva, längd och vikt följer varandra. Sprutorna gick också bra, det gjorde visst lite ont, men så fort det var klart va han sitt vanliga glada jag, prata och skratta. Nu sover han, med...

Idag är dagen som jag fasat lite inför i veckor, det är nämligen dags för litens första sprutor. Jag försöker att intala mig att jag är inte nervös eller rädd och att det absolut inte får märkas när vi väl är på plats. Det är lite konstigt, för jag ä...