Det här med jul alltså. Just nu känns det som att jag går runt med bomull i huvudet, stressar ihjäl mig för att hinna och har en sambo med bly i rumpan och en 4-årings minne. Granen är iallafall klädd och julskinkan är klar, alla klappar är inslagna och det är städat. Hyfsat städat iallafall...
Första gången jag var ensam hemma några timmar sedan liten kom till oss. Jag hade sett framför mig att jag skulle få vila i soffan, dricka lite kaffe och läsa. Nope, jag tokstädade i två och en halv timme, stress-duschade för att hinna vara påklädd tills svärföräldrarna kom innan graninhandling. Just nu känns det som att allt rinner ur händerna på mig och jag glömmer nästan allt. Jag finner inte ens ro nu. Känns som att jag missat hälften men är alldeles för trött för att orka tänka ut vad det är jag har glömt. Extremt jobbig känsla för ett kontrollfreak som mig!
Så, vad har hänt sen sist? Syster T. har varit på besök, lekte med liten hela dagen så han var helt slut. Igår va det uppesittarkväll på schemat, sambo på peronalfest så vi va ensamma hela dagen. Sambo kom hem halv tre mitt i natten, jag somnade om vid tre, för att sedan gå upp vid sju igen. Och även denna dag har som sagt gått i ett. Är så fruktansvärt trött på att behöva vara den som kommer ihåg och tänker på saker hela tiden. Lite hjälp och avlastning skulle ses skönt, men min sambo har inte kommit längre än att bara se över sin egen tid. Så om han ska iväg om en timme, så hinner man alltid spela lite TV-spel i 30 minuter, sedan duscha och klä på sig, perfekt tidsplanering. Jag själv börjar jaga tre timmar innan, dusch, mata liten, klä liten, byta på liten, packa åt liten, för att SEDAN ta hand om mig skälv. Allt detta medan mannen i mitt liv "softar" framför Halo 4, livet är inte perfekt då må jag säga...

Men granen blev fin iallafall...!