Gick precis in och kikade på det lilla livet som sover. Kan fortfarande ibland inte fatta att just jag fick lyckan stötta hand om något så fint. Den renaste kärleken man kan känna måste vara den man känner för sitt barn.

Ja, var börjar man? Nybliven mamma med lite för mycket dödtid för tillfället då sambo jobbar alldeles för mycket. Alldeles för mycket att tänka på och för få som orkar lyssna. Vad gör man då? Jo, man skapar en blogg, Tanken är att de ska fungera som en liten Dagbok för mig själv samt en ventil för diverse utbrott som kan komma.Det blir första julen med barn, känns jättekul men samtidigt så känner jag en viss apatisk känsla då inget är som förut. Jag orkar inte ens stressa, och tankarna är någon helt annanstans än att inhandla julklappar, klänningar och att fixa håret. Helst skulle jag nog vilja fira bara vi tre, i mjukiskläder med god mat och en lugn och mysig julklappasutdelnng. Verkligheten kan inte vara längre ifrån, vi firar jul med "klanen", 15 st smått galna och roliga släktingar med glatt humör och ordentligt drag hela dagen, inte en lugn stund kommer det att bli. Det är med andra ord sambons år detta år. Vi får väl ta den lugna kvällen med god mat på nyår, då inget annat val finns med en 3-månaders bebis. Och missförstå mig INTE, jag vill ner ha det på något annat sätt. Min sn är oerhört efterlängtad och galet älskad från alla håll. Morgondagen kommer att bjuda på ytterligare lite julklappshandling samt en glöggfika på eftermiddagen. Kommer säkert att bli en bra dag, bara vi får sova i natt. Ja, nu har jag iallafall börjat, får vi se vad det blir av det här. Dock tror jag på det, då jag på sista tiden känt att jag behöver nånstans att få ner tankar och funderingar.Tack och godnatt för denna gång!